Blogg: Ekosystem som angreppssätt för stads- och regionutveckling

Ekosystem och ekosystembaserad utveckling har under de senaste åren stigit till ett hett samtalsämne såväl hos oss som ute i världen. Begreppet har blivit populärt i synnerhet i kontexter som affärsverksamhet, teknologi och innovationer. I den här artikeln granskar vi vad ekosystem egentligen är inom stads- och regionutveckling och hur de kan fås att växa.

Begreppet ekosystem presenterades utanför naturvetenskaperna första gången av James Moore i en artikel i Harward Business Review år 1993, där han beskrev hur företagen skapar värde i komplexa nätverk som är beroende av varandra. Moore betonade att företagen är beroende av både sina partner och av sina kunder.

Teknologiutvecklingen har sedermera gett ny pondus åt användningen av begreppet affärsekosystem. Olika digitala plattformar och plattformsteknologier, såsom Facebook eller Android, har ytterligare stärkt värdenätverkens globala karaktär. Företagens kunder och samarbetspartner finns nödvändigtvis inte i grannskapet utan kanske på andra sidan världen. Speciellt inom plattformsteknologin har diskussionerna börjat gälla innovationsekosystem, som refererar till förhållandet mellan produktion och utnyttjande av information eller teknologi.

Vid sidan av teknologiutvecklingen har de samhälleliga utmaningarna som skakar om världen blivit komplexare. Till exempel klimatförändringar och demografiska förändringar är både komplexa och mångskiftade, och kan inte lösas av en enda organisation, för att inte tala om ett enda förvaltningsområde. Att lösa problemen kräver samarbete över både stats-, vetenskaps- och sektorsgränserna.

Med tanke på samhällsutmaningarna inriktas begreppet ekosystem följaktligen inte bara mot mångsektorialitet utan också mot forsknings- och innovationsverksamhet. De samhälleliga problemen försöker man modifiera till möjligheter för forskning och affärsverksamhet, varvid informationsproduktion och nya teknologiska lösningar för samhället vidare mot hållbarhet och en ansvarsfull morgondag.

Likväl, vilket närhistorien visar oss, kan stora samhällsutmaningar inte lösas enbart med nya innovationer. Till exempel under coronakrisen blev det klart att nyutvecklade innovationer, såsom coronavaccinet, kräver ett parallellt fungerande globalt kompatibelt samhällssystem. Lösningar som kräver snabba reaktioner ska inte utvecklas silofierat, utan öppet genom att satsningar förs samman. Fokus ska inte vila på ekonomisk nytta utan på att stävja samhällskrisen.

Till det här hänför sig också ett paradigmskifte i forsknings- och innovationsverksamheten, där man från ett rörformat ”Lab-to-Market”-angreppssätt bör gå över till en problembaserad verksamhetsmodell, varvid forsknings- och innovationsverksamheten i första hand skapar samhälleligt värde: det samhälleliga värdet skapar för sin del ekonomisk nytta – inte tvärtom.

Med dessa nya innovationer försöker man i första hand lösa samhällsutmaningar. Baserat på ekosystemtänkande ska nya lösningar utvecklas i nära samverkan med kunder och marknader. Till exempel inom livsmedelsbranschen förutspådde man för några år sedan att insektproteinet skulle bli en stor klimatvänlig stjärna, men marknaden var inte mogen för det. Det här betonar vikten av utformning av efterfrågan. Å andra sidan bör man utöver konsumentpreferenser och klimatpåverkan beakta nya produkters inverkan på samhället i större omfattning. Till exempel när nya matinnovationer utvecklas ska också matens hälsoeffekter beaktas: fastän lösningarna skulle vara miljövänliga, hjälper det inte om vi seglar in i en ny kris på grund av negativa hälsoeffekter.

Ekosystemtänkande refererar alltså till omfattande systemiska helheter, där man inte ska fokusera på lösryckta förbättringar utan få grepp om systemets delar som är beroende av varandra. Till exempel i mobilitetsekosystem räcker det inte att utveckla elbilar, utan uppmärksamhet ska också fästas på utformning av efterfrågan och ofta också på till exempel lagstiftning.

Vad betyder då ekosystematisk utveckling inom stads- och regionutveckling?

Inom regionutveckling har man länge lagt fokus på att stärka regionala kluster. Ett kluster verkar på ett geografiskt avgränsat område och det består av flera företag, aktörer och intressegrupper inom samma bransch eller industri. Dess medlemmar kan ofta räknas och det är typiskt att finansieringen sker från en enda finansieringskälla. Ett kluster innehåller både konkurrens och samarbete. Klustren skapar ofta synergier och främjar innovationer samt ekonomisk tillväxt i området.

Ett ekosystem refererar för sin del enligt det ovan beskrivna till ett omfattande och mångformigt system, där olika aktörer och element interagerar med varandra och påverkar varandras verksamhet och framgång. Ett ekosystem kan täcka ett omfattande geografiskt område och innehålla flera administrativa områden. Flera teman, industrier och sektorer går delvis in i varandra. I ekosystem kan medlemmarna ofta inte räknas och vad gäller finansieringen av verksamheten förenas flera finansieringsinstrument. I fältet av samhällsmässiga hållbarhetsutmaningar försöker man med ekosystem allt mera också svara mot hållbarhetsfrågor.

Hur kan då ekosystem utvecklas?

Vid utvecklingen av ekosystem bör man i första hand fästa uppmärksamhet på olika funktioner i stället för enskilda aktörer eller nätverk. Viktigast är ett strategiskt utstakat prognostiserings- och framtidsarbete, som visar riktningen för ekosystemutvecklingen. Hurudana ekosystem och hurudana slutresultat strävar området efter? För det andra är det viktigt med mångsektoriellt samarbete på utvecklings- och innovationsplattformar. På hurudana utmaningar och problem söker man lösningar? Tredje viktigast är öppet samarbete och erbjudande av forum som gynnar det. Hurudan kompetens och hurudana resurser finns i området och vad behövs ännu? Via funktionalitet erbjuds gränsytor för ny kompetensunnande och innovativa öppningar.

Det är viktigt att vara på det klara med att behövlig kompetens och resurser inte nödvändigtvis förläggs i den egna stadens teknologipark, utan att kompetens och nödvändiga partner kan etableras till och med långt bort. Med tanke på det är det allt viktigare att bygga upp gränsytor och internationella förbindelser. Som litet land ska Finland slå samman sin kompetens och sina resurser och demontera eventuella konkurrenskonstellationer mellan regionerna.

I det avseendet häver sig ekosystemutvecklingen upp över strategierna för smart specialisering, vilka betonar att regionen bör stärka sina befintliga resurser, såsom kompetens eller industri. Ekosystemen byggs inte snävt upp kring ett slag av kompetens eller industri, för att inte tala om ett område, utan det är fråga om en mera vidsträckt helhet, och för att greppa den kan man ställa till exempel följande frågor: Hurudana synergier kan man skapa mellan olika branscher och kompetensområden? Hur kan man främja innovationer och skapa nya affärsmöjligheter mellan olika branscher? Hur säkerställer man att ekosystemet utnyttjar lokalsamhället och främjar hållbar utveckling? Hur skapas öppna och flexibla strukturer, som möjliggör olika aktörers deltagande i utvecklingen av ekosystemet? Att besvara dessa frågor hjälper regionen att planera och genomföra utvecklingen av ekosystemet strategiskt och effektivt och att samtidigt skapa långvariga och hållbara slutresultat.

Nadja Nordling (FöD, in spe) fungerar som projektchef hos Birkalands förbund inom temana digital omställning och kommersialisering av deep tech-forskning.